linneasmemoarer.blogg.se

bland hashtags och smidesjärn i den vita staden

frihet

Paris, best of bloggen, filosofi, träning Permalink0
I ögonblicket då skosnörena på mina något för välanvända löparskor dras åt är det något annat, inom mig, som löses upp. Drabbad av min samtids kanske största sjukdom, bristande fokus, sträcker jag ut i galopp för första gången på en månad, euforisk över att åter vara vid full vigör, hänsynslöst omvandlandes Paris gator och boulevarder till löparbanor, kryssandes mellan alla kärlekspar, allvarliga franska blickar och alldeles för många bilar. Jag vill berätta för er om min löptur denna ljumma vårkväll; här uppstår till mitt förtret en begränsning i omvandlingen från en kontinuerlig verklighet till den diskreta bild av denna som språkets byggstenar förmår förmedla. 
 
Definitionen på frihet är att springa dit vinden för mig, endast utrustad med mitt metrokort för att kunna retirera till närmaste station när jag tröttnar. Redan utanför dörren till svenska huset slår stadens alla dofter emot mig, denna förföriska blandning av rostade kastanjer, cigarettrök, avgaser och nybakade baguetter, insvept i en knappt förnimbar slöja av gräs. Förtrollningen bryts då ventilationen till en metrostation passeras och den dävna stanken av underjord tar över. Efter att ha ömsom förförts och förfärats i en timme passerar jag åter tröskeln till mitt hus. Kanske med något fastare vader. Definitivt med en fastare övertygelse om något, någon slags förlorad livsglädje eller motivation som jag sprungit ikapp. Och det slår mig att varje gång jag har en plan, varje gång jag ängsligt försöker hålla koll på var jag befinner mig, så springer jag vilse - de gånger jag vill springa vilse återfinner jag mig ständigt vid välbekanta vägkorsningar. För en kort stund tänker jag att det är överförbart på livet självt.
 
Sedan tänker jag att jag ska dricka juice och kolla på YouTube. 
 
 
 
 
Till top