linneasmemoarer.blogg.se

bland hashtags och smidesjärn i den vita staden

statusrapport från sommarhet storstad

Allmänt Permalink1
I förrgår, efter veckor av regn och novemberkyla, kom plötsligt sommaren. Som så mycket annat i denna kontrasternas stad gick det så snabbt; plötsligt fann jag mig sittandes vid kajerna vid Seine bland tusentals sommarrusiga turister och parisbor, himlen lyste rosa i den nedgående solen, hela staden andades frihet och glädje och den franska flaggan skimrade som en trygg rödblåvit matta, svepandes in oss alla i en enda stor känsla av samhörighet, åtminstone ville jag se det så. Vin, sorglöshet och Eiffeltornets sken satte scenen: på andra sidan floden befann sig enligt säkra källor Obama, Putin och Rihanna kvällen till ära.
 
Men hur bra vi än kommer överens jag och den vita staden med sina karakteristiska skorstenar, sitt orangea sken, sin méfiance och mépris, sin förorenade fina flod vid vilken jag äter mina medhavda lunchlegumer varje dag, och alla dess människor som aldrig upphör att vare sig irritera eller fascinera, alla dessa baguetter och smartphones som trängs bland tomma blickar, tandställningsprydda tonårsgäng och taktlösa tunnelbanetrubadurer i metron i detta på en och samma gång ekorrhjul och pariserhjul, hur jag slutligen kanske hittat ett sätt att införliva mig utan att vare sig förbli en illa utsågad pusselbit eller för evigt förfalla i förakt så är vår tid snart kommen: idag bokade jag biljetten som om mindre än tre veckor innebär ett abrupt slut. Everything must end. Det var inte priset som var det jobbiga. 
 
Men än är det inte över, än väntar ytterligare dagar vid mitt skrivbord på Laboratoire de Physique Théorique et des Hautes Energies, den ständiga pendlingen mellan panik och eufori, hur jag varje vardag staplar ut mitt i Pariskvällen bedövad av den besynnerliga blandningen av någon slags mental utmattning och en aldrig tidigare upplevd känsla av intellektuell stimulans. 
 
På allmän begäran berättar jag vad som är planerat i framtiden, när denna blogg sedan länge kommer att ha förfallit i glömska: i juli trampar jag åter Uppsalas marker, sedan väntar fjärde året på teknisk fysik inriktning tillämpad fysik. I vanlig ordning är ingen mer övertaggad än jag. Bland annat kvantmekanik, elektromagnetisk fältteori och kärnfysik står på schemat, hur komplett kan livet bli?! Fram tills dess får jag instämma med Blake Lively: "Jag svarar på frågor om allting förutom om mitt privatliv och kärnfysik". 
 
#1 - - MartinB:

Välkommen hem. Uppsala har saknat dig :)

Till top