linneasmemoarer.blogg.se

bland hashtags och smidesjärn i den vita staden

paris, je t'aime

Allmänt Permalink0
Jag tar tillbaka föregående inlägg. Hur provocerande jag än må finna klichéer (rubriken är en blinkning till mig själv) så måste jag medge att jag är rent och oförställt förälskad i denna stad. Mina första 24 timmar här kändes som 24 dagar hemma, så mycket hann hända, så många känslor, och den där ständigt bakomliggande frustrationen och rastlösheten tedde sig plötsligt löjligt avlägsen. Jag noterade rusigt denna förändring av mitt känslomässiga defaultläge. Någonstans vet jag att det kan komma att gå över, men just nu lever jag bara i ruset med skygglappar för eventuella framtida förändringar. Igår kväll var jag ute och gick i två timmar för att lära känna min nya hemstad. Tack vare alla avgaser fick jag tårar i ögonen, fin metafor i denna känslornas stad, och dessutom försvann aptiten - praktiskt och billigt att inte bli för hungrig som student.
Till top