linneasmemoarer.blogg.se

Jag hade inte tänkt skriva något ikväll. Men så kom jag på att jag har varit här i en månad idag! Det firade jag med att befinna mig i något slags delirium, inte i positiv bemärkelse - allt hostande på metron har slutligen slaktat mitt vanligen så starka immunförsvar och jag har ådragit mig en lätt influensa. Inget kraftigt; i likhet med så mycket annat i denna stad är det något slags subtilt tillstånd, svårt att sätta fingret på. Nästan löjligt hur till och med ett sjukdomstillstånd antar nästintill poetiska former i den ljusa staden.

 

Dagen till ära har jag har försökt påminna mig om hur mycket franska jag har lärt mig sedan jag på skälvande rådjursben stapplade upp för de knarrande trapporna i svenska huset för första gången. Förutom praktiska småord som förvandlat min zombieliknande pensionärsfranska till en något mer levande organism har jag framför allt lärt mig fackuttryck inom två områden: fysik och skönhet. Gällande de förstnämnda är det ingen biggie, vem som helst som läst fysik i Sverige skulle klara av att läsa det här; orden är identiska förutom att de här är vackert utsmyckade med accenter och slutar på -ique. Något mer förvånad blev jag när jag likblek av fasa vågade mig till frisören och klarade av hela besöket med håret i behåll och utan ett ord engelska. Frisören såg med rätta något förvånad ut när jag log euforiskt efter att hon kommenterat mina slitna toppar med "elles sont hyper-abîmées!" (ungefär: de ser förjävliga ut). Jag misstänker även att jag blivit ökänd på skönhetsparadiset Bon Marché för att jag går runt och botaniserar i butiken och frågar om den ena krämen efter den andra, girigt memorerandes uttryck som är livsviktiga i den urbana djungeln såsom återfuktande, basögonskugga och foundationnyans. 

 

Sanningen är att jag just nu, i skrivandeprocessen där varje ord vägs på en mental guldvåg innan det vräks ut till omvärlden, tänker en del på franska. När jag inser det återkommer tidigare nämnda delirium fast i positiv bemärkelse. Bonne nuit.