linneasmemoarer.blogg.se

bon fucking soir paris. du kan sluta vänta, jag är här nu!

6 Januari 2014 • 00:11 • Allmänt • Permalink • 1

Allt började en solig dag i slutet av maj. Av en händelse upptäckte jag att det annonserades ut restplatser till utbyten i Europa. Den som tar den får den, lite samma princip som ett bageri som skänker bort dagens kvarvarande bröd precis innan stängning. Gratiskåt tänkte jag att det vore dumt att tacka nej. Även om brödet kanske börjat bli lite torrt i kanterna (här börjar liknelsen fallera). En till synes ändlös flod av byråkrati senare - och ändå har jag en känsla av att flodjäveln ännu inte nått full styrka - satte jag mig på planet till Paris, girigt insupandes doften av 250-kronorskäket från raden framför och ofrivilligt bevittnandes stolsgrannarnas imponerande försök att bli medlemmar i 10 000-metersklubben. What a pleasant flight.

Paris. Tack vare att min syster tidigare huserat i staden har vi träffats ett par gånger. Jag var inte överförtjust. Paris är smutsigt, kaotiskt, hysteriskt och otrevligt. Paris är creepy guys som förföljer en i metron, skamliga bostadspriser och turisthorder i neongröna kepsar, allt ackompanjerat av en fond av försurat regn. Den romantiserade bild som många har av staden är således inget jag delar. Än. Så nu är det upp till bevis, du vita, du ofrivilligt vackra, du påstått romantiska och själsvidgande. Jag tror att det kan bli bra det här.

bland hashtags och smidesjärn i den vita staden