le bonheur
The mother country Italien har just blivit utslagna, likt en bowlingkägla föll de handlöst inför det uruguyaska klotet. Men någonstans är jag glad. För att jag gick till sportbaren mittemot, och i halvtid började två italienare prata med mig och bjöd in mig att sitta bredvid dem, och efter kanske fem sekunder försvann franskan till förmån för italienskan. Det är något magiskt med det språket, jag bara pratade, trots att jag inte har talat det på månader, ja inte ordentligt på flera år! Orden föll så lätt på plats. "Porca puttana!", "Arbitro venduto", "Non essere stronzo!", "Ma che cazzo fai!!" vrålade mina nyvunna bekantskaper som gällde det livet, och jag var engagerad i matchen, visst, men mest var jag lycklig över att jag kunde kommunicera med dem, okvädesorden kändes lika naturliga som fan i helvetes jävla skit (bloggen lovar att gå pilgrimsvandring till Sacre Coeur och bikta sig efter denna svåra svordomsskur). Samma lycka som kommer av att jag numera inte tänker efter innan jag skall yttra mig på franska, att jag läser en hel sida i tidningen och de enstaka ord jag inte förstår kan räknas på ena handens fingrar, och sedan när jag kommer hem till svenska husets kök träffar jag tjejen från Puerto Rico och utbyter några fraser på spanska; till mitt förtret något mer trögflytande för tillfället, en härsken filmjölk i den latinska gräddhyllan, men med 110 sidor lästa i en spansk novell hoppas jag väcka ordförrådet till liv igen. Så idag har jag inget mer djupsinnigt att säga än att det är i stunder som denna jag känner mig levande, lycklig, när jag får prata fem språk på en dag; livet självt tycks anta fler och vackrare nyanser när de ljuva latinska språken används för att beskriva det. Även fransmännen tycks ha vaknat ur sin vinterdvala. Damen i ekoaffären bjöd på ett outgrundligt Mona Lisa-leende och kommenterade drycken jag köpte, ça doit être très bon!, mannen i grönsaksbutiken sa att tomaterna jag köpte var formidable, "bra val!", i tidningskiosken fick jag ett välanvänt gummiband för att blomman jag placerat i mitt hår höll på att ramla ner. La vie est belle.