linneasmemoarer.blogg.se

bland hashtags och smidesjärn i den vita staden

om man vänder på paris blir det jordbävning

Paris, miljö Permalink0
Fredag morgon. Jag hinner precis hoppa på bussen men när jag skall stämpla mitt busskort lyser den röda lampan. Gratis allmänna kommunikationsmedel 14-17 mars. Vad generöst! Vilket föredöme staden är, som med morötter istället för piskor försöker mana oss hästar till parisbor att börja åka mer kollektivt, för miljöns skull. Jag tar plats vid fönstret och noterar hur morgonsolen bryter genom ett skimrande dis som höljer de vita husen. Sannerligen en synnerligt vacker morgon, även för att vara Paris. 
 
På kvällen är det härlig sommarvärme och jag står i det öppna fönstret i köket och tittar ut över den mörklagda parken, med périphériquens natriumorangea sken i bakgrunden, denna ständigt pulserande aorta vars susningar vaggar oss till sömns varje kväll. En av grannarna kommer in i köket och frågar om jag kan stänga fönstret. Varför det, undrar jag, en sådan vacker kväll som denna? Har du inte hört? svarar han. Det är farligt höga halter av föroreningar, mikroskopiska luftburna partiklar som letar sig ned och kletar sig fast i vindruveklasarna i våra lungor, har jag kanske inte sett smogen, har jag inte märkt att det är gratis kollektivtrafik för att situationen är så allvarlig? 
 
På söndagen berättar en annan granne att han just varit ute och sprungit fast myndigheterna avråder. Det kan vara direkt hälsovådligt att vistas utomhus längre stunder. Hastigheten på périphériquen har sänkts i ett försök att få ned mätvärdena. Den bakomliggande orsaken till detta force majeure är av meteorologisk karaktär: de senaste dagarnas värmebölja har orsakat en pic de pollution, har visualiserat och satt siffror på det som annars försiggår i det fördolda. 
 
På måndagen läser jag i Metro att staten har tappat 14 miljarder euro på förlusterna i biljettintäkter. Och det är väldigt mycket pengar. Minns jag fel? Försöker googla, leds in på franska dagstidningssidor som uppmanar läsarna att skicka in sina finaste bilder på Paris i smutsigt dis, klickar vidare, en bilreklam täcker hela sidan. Ger upp. Mycket pengar var det iallafall.
 
På tisdagen är kylan åter här och smogen är borta. Allt återgår till det normala, périphériquen blinkar som ett flipperspel utanför mitt fönster. Mina steg nedför trappan i svenska huset dämpas av den blå mattan och jag kan inte låta bli att hoppas på att denna stad har skickliga mattvävare, något säger mig att det behövs allt större och starkare mattor att sopa in under.
 
På kvällen har jag svårt att sova. Tystnaden genomborras av det alarmerande ljudet av ambulanssirener från périphériquen, har det alltid varit så här? Tar fram mina nyinköpta öronproppar. Nackdelen med att inte längre ha öroninflammation är att man hör allt så mycket bättre. 
Till top