förtrollande fysik och fashion week
sammanfattar mitt liv ganska bra just nu. Pariskarusellen snurrar allt fortare och jag klamrar mig fast, storögd och hänförd, med den där hisnande känslan av att aldrig veta vad som väntar runt hörnet. Känslan av att leva är total. j'adore.
Idag har jag pluggat en hel del på min teoretisk fysik-kurs. Den är otroligt fascinerande och på en helt annan nivå än vad jag är van. Jag har full förståelse för de som tycker att det verkar något mentalt rubbat att frivilligt läsa en lite för svår kurs i teoretisk fysik, och därför har jag försökt sätta ord på varför jag gör det. Och kommit fram till att jag är beroende av tillfredsställelsen av att förstå sånt som är svårt. Följande scen utspelade sig idag under en lunch med min franskitalienska klasskompis och hans kompisar, i den polsk riksdag-influerade lunchmatsalen på skolan: (dûre = svårt)
Han: La physique, c'est dûre, huh?
Jag: Ah oui, mais c'est cool!
Han: C'est sex!
För ett ögonblick tänkte jag att han förmodligen är något av det mest fulländade som trampar omkring på jorden, innan han bröt förtrollningen med ett "näää jag skojar bara". Men det är lite åt det hållet. För att dra en annan liknelse för icke-fysiker där ute: det är ungefär som när man verkligen vill hitta en bra låt och så lyssnar man på en massa halvbra låtar, med stigande otålighet, och plötsligt hittar man en låt som man gillar från första sekunden och man vill bara dö och lyssnar på den hur många gånger som helst och tycker att den nog är den musikaliska motsvarigheten av en större eller mindre rums- och tidsmässig del av livet självt.
Och fashion week. Sedan två dagar pågår dammodeveckan i Paris. Min omtänksamma syster, tidigare resident här i stan under åtta år (läs hennes blogg här!) känner ansvar för mitt nattliv och har fixat in mig på en massa trevliga festligheter i stan. Ikväll vankas after show-party för Balenciaga i 16:e, vad helgen bjuder får framtiden utvisa. Syskonkärlek at its best.