jag har blivit fransk
Hon lyfter nonchalant på ett ögonbryn och den där franska håglösheten svämmar över likt baguette- och avgasdoften på gatan utanför:
"Vad kan jag göra för dig, madame?"
"Jag skulle vilja klippa håret."
Salongen är nästintill tom och inga kunder sitter och väntar. Långsamt bläddrande i en pärm till svar. Några ord och ett skratt utbyts med en kollega. Lite mer bläddrande, hon gör en konstpaus likt var det dags att annonsera Oscarsvinnarna.
"Vi har en tid i eftermiddag halv fyra."
Fortfarande ser hon ut som att jag var ungefär lika intressant som en papperskorg. Men jag är lugn, jag kan spelet, jag har blivit fransk.
"Oh, då är jag inte i området längre. Tack iallafall!"
Jag börjar demonstrativt röra mig mot utgången. "Vänta!" Jag höjer lätt på ögonbrynen, ger en nonchalant blick tillbaka.
"Jag kan klippa dig när jag är klar med min nuvarande kund. 10 minuter." Dix minutes, direktöveratt till svenska: 20 minuter. "Okej!" Jag sätter mig och börjar mekaniskt scrolla på mobilen.
"Vad vill du ha, madame?" Hon refererar alltså till den tilltänkta servicen.
"Åh, bara topparna, så lite som möjligt."
"Det ser väldigt slitet ut. Vi får nog göra en inpackning också."
"Vad kostar det?"
Ett lugnt bläddrande i pärmen. Kollade hon mobilen? En obestämd mängd tid passerar innan jag väcks ur mina dagdrömmar om drum'n'bass och pain au chocolat:
"44€, madame."
"Åh, det är lite för mycket. Då tar jag bara klippningen."
"Då blir det 54€."
Och här släpper jag all svenskhet. Reser mig upp, fäktar teatraliskt med armarna. "54€?! Mais ça se fait pas, c'est pas logique !!" Jag är noga med att låta som att jag just kom på min imaginära franska pojkvän i sängen med någon. Det här är allvarliga saker.
"Jo, men det blir långhårstillägg om du tar bara klippningen, och du får paketpris med inpackningen så då går det in på den lägre tariffen." Den där franska minen, désolée, inget att diskutera längre: ögonbryn som höjs, mungipor som dras åt sidan så att munnen liknar en croissant och något omedgörligt och triumferande i blicken. Men jag har blivit fransk.
"Mais non madame, det går inte för sig."
Jag bara tittar på henne, gör ingen ansats att gå men inte heller att vika mig. Jag har rätt. Egalité, liberté, fraternité, fierté! tänker jag och precis när jag kommit till sista ordet får hon något svart i blicken, givetvis utan att vika från den ständigt artiga framtoningen, den där omisskänligt franska attityden som alltid vilar i bakgrunden även när man är ilsken som en uppretad jordgetingsvärm.
"Okej. Jag ska se vad jag kan göra."
Med tom blick försvinner hon ner i källaren. Jag hade kunnat betala mer, men det här handlar om stolthet; det är ett spel, ett spel som jag uppfattade som obehagligt tidigare, men nu har jag blivit fransk och njuter av varje sekund. Jag hör henne prata och skratta med en dold kollega, kanske tar de en cigg? Minutrar passerar och hon kommer upp.
"Okej, för den här gången: 34€ bara för klippningen." (med andra ord: priset för kort hår, av någon outgrundlig anledning) Hon ser ut som att hon har räddat mig undan ett gigantiskt slukhål och förtjänar tapperhetsmedalj. Segerns sötma smakar fint men jag håller mig nedtonad som sig bör.
"Merci, madame!"
Det mest franska kommer dock efteråt. Hade en liknande situation uppstått i Sverige, så hade situationen blivit obekväm och de ingående spelarna undvikit varandra i möjligast mån för att det hade varit "stelt" eller "pinsamt" med alla rösthöjningar och stolthetsuppvisningar.
Men så fort jag sätter mig i frisörstolen är allt som vanligt. Vi småpratar och skrattar och varför har jag en så konstig accent? Jaså, jag är svensk, men jag pratar bra franska! Fint hår jag har, fast vääääldigt slitet (här himlas det nästan med ögonen). Så jag gör praktik och är i övrigt färdig med mina studier, vad vill jag göra sen? Vill du stanna i Paris, vous voulez rester à Paris ?
Och i revy framför mina ögon passerar den tidigare scenen, som inte fick någon av de övriga i frisersalongen att ens höja på ögonbrynen, hur jag aktivt får tänka "ANDAS" så fort jag går ut på gatan för att mina lungor skall få några syremolekyler överhuvudtaget bland alla avgaser, cigarettrök och marijuana, skrikande fransmän och överfulla metrotåg utan luftkonditionering, gator fyllda av sopstrejksöverfyllda tunnor och råttor som får mig att blicka upp mot den obarmhärtigt molntäckta himlen i hopp om lite skönhet bara för att trampa i hundbajs, och fransmän som pratar som ett kasettband som blivit trasigt och går i 180 och sedan anklagar mig för att inte förstå franska.
"Oui."