imorgon blir det bättre?
Sydkorea - Algeriet i fotbolls-VM, denna fascinerande nationalstatsorgie och folkfest som har någon slags märklig dragningskraft på mig. Jag befinner i marockanska husets svettiga källare med ett trettiotal marockaner som mer eller mindre entusiastiskt hejar på grannlandet. Algeriet vinner med 4-2. Aujourd'hui, la France est pour l'Algérie, säger min bekantskap som själv är algerier: jag anar hur orden rymmer så mycket mer, hur de står i kontrast mot alla andra dagar, när det faktum att Front National blev största partiet i Europaparlamentet dikterar relationen mellan fransmän med och utan invandrarbakgrund, hur smutsbruna kappor vänds efter främlingsfientliga vindar. Men inte ikväll, ikväll är det fest trots att det bara är en gruppspelsmatch och nationens fortsatta öde i turneringen ännu är osagt. Ute på gatan åker bilar runt och tutar. Jag som dras till festligheter likt järnfilsspån till en magnet glömmer av min planerade väg, fastnar i ögonblicket och stannar upp och tittar. Två personer åker runt på scooter med algeriska flaggan, det är 25 grader varmt och stjärnorna syns klart på himlen - inte ett alltför vanligt fenomen i denna ljusföroreningarnas stad.
En timme efter avslutad match pågår festen fortfarande för fullt på boulevarden. Det gäller att njuta. Imorgon kan de 25 graderna sjunka, det kan bli kallare och kanske fransmännen tar på sina bruna kappor igen likt de aldrig varit undangömda, ja kanske tar de på sig dem utan att reflektera av rädsla för att det skulle kunna vara kallt; kanske samma rädsla som jag själv hade när jag för snart sex månader sen trampade parisisk mark för första gången på länge och blickade bort mot périphériquen som kunde anas från mitt fönster, denna berlinmursmetafor som effektivt skilde vi från dem, innerstan från förorten. I fredags befann jag mig på andra sidan, den farliga, och såg Frankrike utklassa Schweiz i en luftig lägenhet i en pizzadoftande port. På väg hem var stämningen sömnig. Det var mörkt, lugnt och stilla, så när som på dånet från périphériquen som inte riktigt kunde ses utan bara förnimmas bakom en trevåningshushög trämur. Jag lade märke till en elektronisk informationstavla som talar om aktuell status på luftföroreningar: luften var av qualité médiocre. På raden under stod det "Demain amélioration". Imorgon blir det bättre.
Fast nu, bara en och en halv timme efter avslutad match, har bilarna tystnat och temperaturen sjunkit, och den enda flagga som ses fladdra i nattbrisen är blå, vit och röd. Liberté, fraternité, egalité, ironie? Ja du Paris, hatkärleken, skammen över att älska fast du behandlar många så fult, en douchebag är vad du är, men vad gör det när man är kär, jag orkar inte, är trött och känner mig trygg, tryggare än någonsin, en falsk trygghet är också en trygghet, har ett liv att montera ned här, känslor att stänga av, vin att dricka och matcher att se, kanske en och annan baguette från bageriet där en glutentörstande skara blockerar trottoaren varje dag vid lunchtid. Bonne nuit.