linneasmemoarer.blogg.se

bland hashtags och smidesjärn i den vita staden

fysik eller hur jag spenderar mina dagar

Allmänt fysik Permalink0
Och plötsligt började internetuppkopplingen på min laptop att fungera igen efter att ha legat nere i fyra veckor. Jag kan därmed bekänna att jag har skrivit samtliga inlägg hittills genom att låta mina fingeravtryck kontaminera en tangentbordslös iPad, inklusive det senaste som jag fick skriva två gånger. Bara så att ni förstår min hängivenhet för detta forum, detta kladdpapper i det i övrigt rätt inrutade mentala skrivhäftet som pådyvlas oss av livet.
 
Det leder mig osökt in på kvällens tema, nämligen: vad gör jag i Paris? Jag är alltså på utbyte för att läsa fysik på universitetet med det förtrollande (och lätt förpliktigande) namnet Université de Pierre et Marie Curie, aka UPMC eller Paris VI. Min dröm är att forska inom teoretisk fundamental fysik. Det är den mest filosofiska delen av fysiken, den som ödmjukt iklär sig rollen som den som någon gång skall kunna förklara allt om allt. Tid. Rum. Universum. Hur allt hänger ihop. I förlängningen även hur vi människor fungerar. Med reservation för att låta trångsynt, förblindad av kärlek kanske, förstår jag ärligt talat inte hur inte alla kan fascineras av detta. 
 
Om jag skriver något osammanhängande kan det bero på att skolan kommit igång ordentligt - igår hade jag fyra timmars teoretisk fysik i sträck med endast 15 minuters paus. På franska. Dessutom på eftermiddagen då mitt italianoblod skriker efter siesta. Till en början gick det rätt fint, föreläsaren - en trevlig fysikprofessor som förmodligen tillhörde inventarierna - pratade klart och tydligt och jag förstod i princip vartenda ord. I halvtid byttes denna ut mot en något yngre förmåga som skulle få självaste Eminem att framstå som lika talför som en valross på Rohypnol. Han pratade med andra ord väldigt snabbt. Med skräckblandad förtjusning skrev jag såg att blyertsen glödde mot akvarellpappret (som jag till sist köpte i brist på ordinära skrivhäften). Och jag kände någon slags eufori när jag insåg att nu, när jag läser "Grunder till teoretisk fysik", är det på allvar. Nu är det inte nybörjarnivå längre. Nu är det fyrtioförsta kilometern på maratonet. Jag vågar nästan dryfta mig till att säga att det börjar bli svårt, även om intelligens blott är något subjektivt, en funktion av ens intresse - så länge man har ett intresse är det inte mycket som är svårt! Idag fortsatte jag med att läsa femtio sidor i kursen "Fysikens filosofi". Den ges visserligen på engelska, men kurslitteraturen är på en helt annan anglosaxisk nivå än vad jag är van vid efter att ha sett alla avsnitt av Gossip Girl två gånger, med meningar smyckade med filosofiska termer som sträcker sig rad efter rad alltmedan ens blick desperat börjar söka efter en punkt. 
 
De kurser jag läser kunde inte ha blivit bättre. I originaltitlar alltså Thermodynamique, Eléments de physique théorique och Philosophie de la physique tillsammans med franska för utlänningar. Efter tentorna i maj följer ett sex veckors långt internship på institutionen för teoretisk fysik, där jag ska lära mig allt om Kaluza-Klein-teori som undersöker möjligheten till fler än fyra dimensioner (tre rum + en tid) i universum. Aaah mon dieu, kan ni tänka er en bättre vår?! Min handledare är teoretisk fysiker och har bland annat tagit fram en Lagrangian (ungefär matematisk formel som beskriver rörelse) för partiklar med spinn 3/2, som experimentalfysikerna på CERN kan använda när de räknar på spinn 3/2-partiklar som inte förekommer naturligt utan enbart bildas i partikelacceleratorer vid höga energier och lever i bästa fall några miljarddelar av en sekund innan de faller ihop. Något att tänka på om livet känns kort. 
 
Till top