linneasmemoarer.blogg.se

bland hashtags och smidesjärn i den vita staden

fallen out of love

Paris, filosofi Permalink0
i början förtrollades jag av att du var så vacker men aldrig log. jag ställde mig frågan om jag skulle komma att anpassa mig därefter, bli lika cynisk själv, bli en alltmer dysfunktionell medmänniska i takt med att vi skulle komma att närma oss varandra.
 
istället skedde motsatsen. om jag i början fascinerades av din ofrivilliga skönhet, hur jag fann dig så trött och less, med en högsta önskan att dra något mörkt över dig och implodera i ett gigantiskt sjunkhål, eller att sätta dig med en whiskyflaska och apatiskt betrakta omvärlden bakom mörka gardiner, så tröttnade jag relativt snabbt på det svåra. det fascinerar mig också. jag, som vanligen tilltalas av sådant som är svårt, som kan sitta i timmar och fundera över varifrån en tvåa kommer i en laplaceekvation, som otränad kan ta mig igenom ett maraton bara för att musiken i mina öron är för bra för att stå still. vad fick mig att tappa intresset? 
 
jag vet inte, paris. 
Till top